Ett litet steg på måttbandet men ett stort steg för mig.

Så då var det dags igår igen för mätning och vägning. Det är det tuffaste med träningen, att gå på denna kontroll. Lika orolig varje gång att något har gått fel. Hittills är motsatsen bevisad som tur är. Vikten var samma som förra gången. Den har stått still nu de tre senaste gångerna. Det som är positivt i min utveckling är att magen har minskat lite till, låren har blivit lite lite mindre, armarna har blivit lite större och rumpan håller på att bulla till sig. Hoppas den inte blir för stor så folk börjar ställa sina vattenflaskor på den i framtiden bara :) . Samtidigt som det är nervigt att gå på kontroll så är det väldigt givande. Man sitter och pratar en stund innan mätningen med coach. Första gången jag gick på kontroll så trodde jag först att upplägget var att mätas och vägas och sen gå igenom vad man bör tänka på mer, men så funkar det inte. Man brukar prata om träning givetvis men det är inte allt. Det brukar bli mer som ett avslappnat vardagligt samtal där coach väver in träning, livstil och vardag på ett bra sätt både ur tränarperspektiv men även från sina egna livserfarenheter. Det är väldigt lätt att ta till sig det hon pratar om , för en annan "vanlig" människa då. Det är något som jag verkligen uppskattar och det tankar på min motivation för kommande träning. Ni tar verkligen bra hand om era kunder. Och det märks med tanke på att Exercise är endast ca 2 år gammalt. Nu har min takt bromsat ner vad det gäller vågen och nu är det dags att lyfta blicken för andra mål. Jag har redan knäckt lite små delmål för mig själv. För även om det går lite saktare i utvecklingen nu , om  jag får uttrycka mig så , så känns det som styrkan börjar komma mer och mer vilket känns. Här märks även hur nyttig teknikutbildningen var på komiformkursen. Att tex spänna coren i övningarna gör hur mycket som helst. Ett bra exempel är en övning med en vattenbumling. Eftersom vattnet rör sig ordentligt inuti den så utmanas balansen ordentligt. Spänner man då coren så stöttar den balansen. Men samtidigt som man blir tröttare och tröttare så är det lätt att släppa på tekniken. Det är något man får jobba på hela tiden.  Jag var med på ett wod pass i boxen igår , Vi körde 4 st olika stationer och 30 sekunder på varje station med snabba byten emellan. Det var både styrka och flås på det passet. Givetvis så var en av de "värsta" övningarna med. Mountain Climbers där man hade händerna på en wall-ball. Vi var två på varje station. Jag blev lite full i skratt då när jag och min stations-kompis blev tröttare började glömma av ordningen på stationerna vi gick fel och ropade på varandra "Hit ska vi gå! Kom hit nu!.

Allt för nu. Nu ska jag gå och laga lite mat till mig och min dotter som är hemma sjuk från skolan.

Ha en bra dag i solen gott folk. /Anders