Intervall, familj , jobb och fritid

Var på mitt fjärde löparpass i tisdags. Vi kör intervall 40 sek spring och sen 20 sek gå (eller tvärtom) . Fick ett tips förra gången att man ska springa stolt . Brösta upp sig med rak blick. Sen ska armarna inte flaxa i sidled för det tar massa energi. Utan man ska tänka att man ska framåt. Logiskt va? Och då kan man tänka att varför har jag inte gjort så förut? Det gick faktiskt lite lättare denna gången. Försöker alltid öka med en lite snabbare 40 sekundare varje gång. Men denna gången fick jag lite oväntat motstånd. Jag fick håll. Har hört att man ska krama en träbit eller sten hårt när man springer så ska hållet släppa . Fanns bara mördarsniglar till hands så jag skippade det. Tänkte att jag får hålla ut så gott det går och det gick hyfsat. Sista 40:sekundaren så sprang en ikapp mig och peppade mig . "Kom igen Anders!" . Så den sista 40 sekundaren så gjorde jag allt för att ligga hack i häl med han och det lyckades. Nu tror jag inte att han körde max då han verkar vara en van löpare. Men jag hängde på. Nästa gång kanske jag kan hänga på någon annan de 2 sista intervallerna med max tempo. Vi får se. :) . Det här med intervall är ett bra upplägg för löpningen blir inte så enformig då. Sen finns det givetvis de som tycker om att springa längre sträckor utan uppehåll. Nä intervall är nog en bra träningsform. Lite lagom av allt. Precis som vardagen ska vara. Lagom av allt. Gick en kurs via jobbet för några år sedan i arbetsledning och en punkt där handlade om mixen av familj, jobb och vänner. Man skulle ha ca 3 lika delar av varje i sin vardag. Det kanske inte alltid är så lätt att få ihop när man jobbar heltid och är småbarnsförälder. Man räckte inte alltid till. Jobb och vardagssysslor tog all tid och när kvällen kom så var man i regel helt färdig för bingen. Nu finns det säkert någon som tänker att "det finns alltid tid för träning" och ja det kanske det fanns någonstans men jag lyckades inte hitta det just då. De här 3 lika delarna var inte så lika vid det tillfället. Men så här några år efteråt så har jag nog lyckats portionera ut det lite bättre. Det beror på lite olika faktorer. Barnen har blivit större.De behöver inte lika mycket passning längre utan sköter sig lite mer själva. Jag har mer regelbunden arbetstid. När våra två första barn var mindre så jobbade jag som taxi-chaufför och det var allt annat än 40-timmars veckor. Jobbade i regel alla helger. Då fick min fru ta allt  med barnen och hemmet. När jag kom hem så var jag jättetrött. Min fru var nog ännu tröttare som fick ta hand om barnen både natt och dag. Som tur är har läget ändrat sig. Nu har jag hittat den där tiden för träning som även har blivit värdefull egentid. I och med det så har jag fått mer ork för familjen och även jobbet. Allt har blivit lite lättare . Man kan säga att jag håller på att hitta en bra intervall mellan familj ,jobb och fritid.