Käftsmällen

Det var i mitten på februari i år som vi hade en obligatorisk friskvårdsdag. Vi fick vara med på en föreläsning om kost och motion. Den handlade om den morderna människans leverne med hur vardagen kan se ut med jobb, familj, motion, kost mm. Hur stress kan påverka oss, hur kost påverkar oss. Mycket intressant föreläsning. Jag kände mig ordentligt träffad på vissa punkter. Negativa sådana. I vilket fall... Efter föreläsningen så blev vi erbjudna att kommat till företagshälsan och göra en komplett hälsoundersökning. Det nappade jag på. När jag kom dit så fick jag ta lite blodprover, blodtryck och så kollade de vilopulsen på mig som låg på 98 vid det tillfället. Efter det skulle jag ställa mig på vågen. Jag visste väl då att jag var lite för tung . Hade väl tänkt att försöka någon gång gått ner ett par kilon. Vågen landade på 98,8 kilo. Jag är 1,78 lång. Efter det skulle jag sätta mig på en motionscykel. Jag skulle cykla 6-7 minuter med ett motstånd som kändes hyfsat bekvämt för mig. Jag tror det var lägsta motståndet . Svetten rann i floder och jag häste som en gammel gnu. Kändes inte alls bra. Sen var det dags för ett samtal och sammanfattning av undersökningen. Jag tänkte nog att hon kommer att säga att jag måste tänka lite på vikten och börja promenera lite. Promenera gjorde jag för övrigt ett par tre ggr i veckan. För att höra ett långt samtal kort så sade hon att mina värden var inte alls bra . Syresättningen var dålig och hjärtat fick verkligen pumpa på. Min mage var alldeles för stor och det bäddar för följdsjukdomar om jag inte passade mig. Men det som verkligen bröt ner mig var när hon sa att "Anders , tänk dig för ordentligt nu. Du har en fru och tre barn som vill ha sin man och pappa många år till där hemma. Som det är nu så får ditt hjärta jobba alldeles för hårt. Gör något åt detta nu innan det är försent." Jag stod där helt mållös. Gråten och förtvivlan låg nära till hands. Jag körde tillbaka till jobbet. I receptionen träffade jag en kollega som hejade och frågade hur läget var, utan att veta om undersökningen. Jag svarade något i stil med att "det är skit, jag är fet å ful å håller på att dö". Kollegan blev lite ställd . När lunchrasten kom så åkte jag upp till team Sportia och köpte skor och träningskläder . Jag bestämde mig med en gång att nu jäklar så ska det bli ändring. Hade även hört gott om ett ställe som hette Exercise av en tjej i målarkursen som jag gick. Så de skulle jag kontakta. I nästa inlägg tänker jag berätta mer om mitt första möte med team Exercise. God natt. /Anders