Var ett tag sedan jag lade in nåt blogginlägg här. Kanske inte riktigt min grej men jag vill ändå avsluta bloggen här med ett inlägg. 

Jag känner att jag är där jag vill vara nu. Jag trivs mer med mig själv än vad jag har gjort på länge. Det har varit en turbulent tid under drygt ett års tid nu fast positivt mestadels. 

Tänker inte skriva nåt om träning nu för det har jag gjort säkert alldeles för mycket innan.

Det som känns nästan bäst är att jag tror på mig själv. Jag kan åstadkomma saker som inte fanns i min värld innan. 

Fått mycket bra tips,peppning och annat bra i samband med träningen. 

"Du har minst 20 % kvar att ge!"

"En till !"

"Bäst att du klarar det , annars slår du halvt ihjäl dig!"

"Det är det här det handlar om!"

"Man får vad man ger!"

"Gå fullt ut och bara öka!"

Detta är några av de ledord som jag har fått ta del av under resans gång. Finns säkert många mer men kom inte på mer nu. 

Mitt motto är : "Alla individer är olika och unika. Alla individer har olika egenskaper. Alla individer har olika förutsättningar, men kan trots detta ha samma dröm och samma mål."

Detta är något som jag alltid har försökt själv att leva efter. Men det är egentligen först nu jag har kvittot på det. 

Anders

Ja hur går det egentligen med träningen? Om jag säger så här..... över förväntan. Detta kunde jag inte föreställa mig för drygt ett år sedan. Det flyter på och jag fixar målen bra. 5 strikta chins ( ska jobba mig upp på 10st). 170 i marklyft , målet är satt till 200 innan årets slut. Men det är ju bara lite vikter, eller? Sen orkar jag genomföra grupp-passen hyfsat. Det jag känner är att flåset inte riktigt är vad det borde vara. Nämnde detta till Johanna igår och jag sa även att jag skulle vilja orka springa mer för att få upp just flåset. Men efter lite prat med henne såg insåg jag nog att jag har inte riktigt dåligt flås. Är ju trots allt med på puls-pass. Jag kanske inte är någon löpare? Fick även frågan om jag måste springa. Vid närmare eftertanke så.... nä. Kanske inte är min grejj helt enkelt.  

Men i det stora hela så är jag faktiskt nöjd. Familjelivet,jobbet och träningen funkar bra. Känns som vi har lyckats väva ihop en bra kombination av dessa tre faktorer i livet. Jag fick lära mig på en arbetsledarkurs en gång att mab skulle försöka dela upp dessa tre faktorer i tre lika portioner. Då har man en bra kombo. Kanske svårt att få ihop det exakt så beroende på livssituation men jag tror ändå det är något man ska sträva efter. I alla fall så gör jag det.

Innan jag slutar så måste jag bara säga att det har varit många positiva inlägg från olika människor i min omgivning . Ibland blir jag bara lite paff och vet inte vad jag ska svara. Men det värmer ordentligt i alla fall. Och sen ännu roligare när en del berättar för mig hur de mår och vad de åstadkommer. Helt otroligt roligt och spännande. Ni är många där ute som inspirerar mig, både här hemma , på jobbet och sist men absolut inte minst på träningen. Att se en människa klara av något och växa med stolthet .... det är något som är väldigt häftigt. 

Anders

Var ett tag sedan som jag skrev nu så jag får väl knapa ner ett par rader igen. Detta med att blogga trodde jag inte i början var min grej men efter att få ta del av andras bloggar så ser jag värdet i det. Det ger en hel del inspiration som i sin tur ökar motivationen.Nu säger jag inte att min gör det men de som jag läser bidrar mycket till min vardag. Vad det gäller inspiration så hittar jag det lite överallt. Även utanför träningslokalen . Någons prestation eller rent kunnande kan inspirera mycket. Jag har ett par roliga minnen sen barndomen vad gäller inspiration. Det krävdes inte mycket. Det räckte tex med att en som var ett par år äldre kunde cykla en bra bit på bakhjulet på sin cykel så gjorde man ju allt för att kunna utföra samma sak. Till slut så funkade det efter en del envishet och balansträning. Den utmaningen tog man sig an utan att ha något direkt mål med det. Ja målet var ju att kunna cykla på bakhjulet men jag menar att som idag när man håller på att tränar så är det för att bli starkare, smidigare och skapa sig en bra hälsa.Om vi ska stanna kvar vid cyklandet så har jag ett annat sånt där minne från barndomen. I kvartersstugan, på hedbo som jag växte upp, så visade de en bmx-film. Jag har för mig att den hette RAD och det var en riktig 80-talsrulle. Man fick följa ett kompisgäng som hade bra skills på att manövrera sina cyklar. I slutet på filmen så var det en bmx-tävling där en ifrån detta gäng fightades mot några kommersiella bmx-cyklister. Givetvis så slutade filmen väl och amatören vann loppet. När projektorn hade stannat och vi kom ut från filmvisningen så hade vi fått så mycket intryck från filmen och vips så var vi bmx-proffs allihopa. Åtminstone så trodde vi det. :). Vi var överfulla av inspiration för tillfället.Vi cyklade och hoppade i varenda jordhög och kulle som vi hittade. Minns detta som igår. Allt stannade inte kvar men en del satte sig och har följt med under resans gång. Sen under åren som man har levt så har det kommit andra tillfällen då man har fått inspiration av familj, vänner , idoler, lärare , arbetskollegor , tv-program mm mm.   En annan sak som finns kvar sedan barndomen är att när man klarar av att sätta ett mål så finner glädjen inga gränser. Man blir så jäkla lycklig. Jag hade ett sådant tillfälle för ett par veckor sedan. Jag har haft som mål att kunna göra 5 chins med brett grepp utan hjälpmedel. Jag nämnde det till Daniel som satte ihop mitt träningsprogram att det var ett av mina mål. Jag vet även att jag sa att jag kommer inte orka göra en reps första gången jag provade. Men nu så gick det . Tungt så in i h#&%?#e men jag gav mig inte. Jag berättade detta för Daniel då han var på gymmet samtidigt. Han sa med ett litet léende att " du som sa att du inte skulle klara av en enda". :) . Tränar man mycket för något så klarar man det till slut. Och här är inspirationen en viktig ingrediens för att hålla motivationen uppe. Annars kan det bli tungt och tråkigt i längden.

Sen finns det en sak till som jag tycker kan vara svår att balansera. Det här med att lyssna på kroppens signaler. På sätt och vis så jobbar man ju emot signalerna när man tränar och försöker öka i någon övning. Kroppen säger att nu är det bra, nu är det tungt. Fast viljan säger att jag ska klara detta. Sen finns det detta efter man har varit sjuk. Givetvis ska man vila när man är sjuk med att sen komma igång kan vara lite tuffare. Kändes idag när jag var på gymmet då jag var sjuk tidigare i veckan. Även om man inte har varit sjuk så behövs vilodagen ibland. Ja kanske tom två vilodagar . Får kroppen återhämta sig lite extra emellanåt så brukar det gå bättre vid nästa tillfälle. Jag tror att jag har en del att jobba med när det gäller att lyssna på kroppen. Det är ju den man får när man föds och då bör man ju vårda den.

Häpp, nu ska jag slappa en stund med gott samvete sen blir det lite kalas för systersonen ikväll. :)

Ha det gott. :)

Ps: mitt nästa delmål är att kunna göra ett spänsthopp på den näst högsta pallen i boxen.

Har ju en blogg att skriva i så jag får la göra ett inlägg nu igen. Jag skrev en rad på fb att jag snart har varit igång på Exercise i ett år. Kändes som lite skryt så jag tog bort den raden. Skriver av mig här i stället så kan du läsa om du vill eller bara klicka bort. För det första tänkte jag skrivit för mig själv så jag hade något att se tillbaka på så här i efterhand. Men jag delar med mig till den som vill läsa. 

Jag har nu vant mig att träna lite på egen hand i gymmet och varvar det med gruppträning. Gruppträning är bra för där får man push av andra medkämpar. :) . Gymmet är bra har jag märkt för självdisciplinen. Där kan man testa av sin styrka och se vad man går för. Men... jag märkte att konditionen avtog efter 3 veckor med bara gym. Första woden jag körde efter gymmet så tänkte jag "vad fan??". Orkade ingenting. Bara flåsade som en gnu. Så jag försöker köra lite pulspass emellanåt nu. Brukar bli dubbel tabata på onsdagar. Den är go. Första passet är styrka . Och innan andra passet drar igång så undrar jag alltid att hur ska jag orka ett till. Men det gör man i regel. Sist så tog jag slut. Kroppen sa ifrån ordentligt. Vet inte om jag hade ätit för dåligt eller om jag hade druckit för dåligt. Kanske hade nåt skit i kroppen vad vet jag. 

Snart är julledigheten över för denna gången. Vi har vänt blad och startat ett helt nytt år. Ska bli intressant att se vad detta året har att bjuda på. 2014 var ett händelserikt år både positivt och negativt. Vi hade bägge hemma inställningen att det bara skulle bli ett bra år. Men vissa saker hände som tog ner det ordentligt. Så detta året kan ju bara bli bättre. 

Vad det gäller träning så har jag utökat med gym utöver gruppträningen. Köpte ett pt pass av Team Sörman och fick därefter ett personligt program. Tänker varva gym och gruppträning varannan gång. Just nu har jag bara kört gym. Man kan väl se det som en inkörningsperiod. Går tillbaka till gruppträningen snart igen och varvar därefter med gym efter tid och möjlighet. Måste tillägga att gym verkar vara skitsköjj. Det är tungt och häftigt. Kul att kunna pressa och testa sig själv lite. Råkade lyfta 150 kg i marklyft bla. (Klappar mig själv på axeln lite)  :).

Jag tycker hela upplägget och idéen med Exercise är kanon. Att alla oavsett olika förutsättningar kan var med. Alla är vi olika . Vissa saker är vi bra på och andra saker kan vi förbättra eller kanske av olika själ väljer bort. Och då är det så. Man behöver aldrig bli ifrågasatt.

Vi har olika förutsättningar och så är det bara. Men vi är alla lika mycket värda. Vi kompletterar varandra oerhört bra.

Ett folk som är bra på detta är barn. De brukar vara hyfsat toleranta mot varandra . Om de får en fråga om tex varför de gör så eller varför de inte kan göra så , så brukar svaret accepteras av den andre och "thats it". Jag var med mina barn på Leklandet i Borås och här fick jag mig ett par bra exempel på acceptans . I början satte jag mig i restaurangdelen och drack kaffe men flyttade mig vidare in i lekområdet . Satte mig mitt i i en soffa och bara kollade in vad de gjorde. Där fanns massa olika redskap och lekprylar. Barnen lekte glatt med varandra utan att konkurrera med varandra. De gjorde allt ihop. Min stora tös hittade snabbt en lekkompis och jag såg flera gånger att de gick runt och babblade och skrattade. De hoppade runt på studsmattor och åkte kana. Även de andra hittade lite olika kompisar att leka med. I vilket fall, vi var där i fem timmar och jag höll knappt på att få med mig de hem. Jag blev tydligen värsta "party-crasharen" när jag sa det. Frågade på vägen hem om de hade haft kul. Min stora tös svarade att hon hade hittat en ny kompis. Och de hade pratat massa. Om vad frågade jag . Jag vet egentligen inte svarade dottern. Ok? Nä hon kunde inte språket så bra . Men det spelade ingen roll över huvud taget tyckte hon. De lekte och hade kul ändå. De hade olika förutsättningar med språket fast det gjorde inget. De hade samma mål med dagen. Att ha så kul som möjligt och de fick dem. Lite som vi har på passen. Vi kommer in med olika förutsättningar, har våra egna delmål men kanske samma huvudmål. Och vi fixar det galant. Tänk om det hade funkat så överallt.

Jaja nog om det. Jag tyckte det bara var ett sådant häftigt tillfälle att observera mina barn och hur de agerar mot andra. Riktigt imponerande måste jag säga.

Nu ska jag sätta upp lite ny delmål för 2015 . Ja kanske inte hela året på en gång för då tappar jag förmodligen suget. Men nåt som jag inte har tappat suget för är maten. Vilket är bra för mat behöver man , speciellt om man tränar. Det som har varit svårt , och är alltid något som jag brottas med är rutinerna när man ska äta. Det är alltid svårare när man är ledig. För när man jobbar så har man sina raster och pauser ungefär samma tid varje dag. Då är det mycket lättare. Så ett delmål nu i januari är att komma tillbaka i matrutinerna igen. Blir lätt att man går och småäter lite när man är hemma. Ja jag vet att jag har ett val och jag hör rösten från livstilskursen i huvudet ibland "du har ett val!". Och det säger jag inte emot. Det är ju faktiskt rätt bra att de orden etsat sig fast i huvudet. Det kommer nog att hjälpa mig att få till just det här delmålet.

Nä vad säger ni? Nu har vi vänt blad som kungen sa. Ska vi börja skriva lite i historieböckerna nu för 2015, nu när vi ska bräcka våra mål när vi ska träna, svettas, skratta , gråta och kanske besöka Ulriks place ibland. När vi ska bli starkare , uthålligare, gladare , snabbare , snyggare mm mm ihop.  Även om vi kommer att krypa på tandköttet i boxen så orkar vi nog fan allt EN TILL!!

God fortsättning på er.

Hej på er. Då har snart 2014 rusat förbi. Tiden går fort. Den gör ju det när man har roligt säger dem. Jag tänkte summera mitt år lite för er. Jag gör det redan nu för december kommer att rusa förbi snart.

Detta året har blivit ett hälsans år för mig. Jag har helt enkelt tagit mig i kragen och investerat i kvalitativ livstid. Det lät bra va? :). Och jag är så glad att jag äntligen gjorde detta. Det här med kvalitativ tid kommer jag till lite längre ner.

Jag kommer ihåg semestern år 2013. V28 närmare bestämt. När semestern äntligen kommer så försöker man att hinna med så mycket som möjligt. Man ska resa runt , sola , bada , unna sig god mat och så vidare. Och allt detta är ju kul om man orkar. Men just denna semestern så orkade jag knappt något. Jag var ständigt trött och hade ett susande ljud i öronen. Jag vet att jag ofta satt i soffan och beklagade mig för att jag var just så trött. Det var tom så att mina barn reagerade på detta. Mina nära sa att du får börja motionera. Jag svarade ofta att jag orkade inte ens det. Detta var nog min första ordentliga varningsklocka , och den ignorerade jag. Jag orkade tydligen inte ens tänka klart.

I vilket fall tiden fortsatte att ticka iväg och jag gjorde mina sysslor som jag orkade med (knappt) . Gå upp på morgonen, åka och jobba och sedan hem till soffan för att vara halvdöd. Jag tänkte nog mer att , ja jag har tre barn och vi jobbar heltid så det tar all kraft man har. Det fanns ju ingen tid till annat , absolut inte träning trodde jag. En gång så vet jag att jag pratade med företagshälsan då jag hade ett knä som gjorde ont och doktorn så då att det finns alltid tid till att träna . Det beror på hur man prioterar sa han. Jag vet att i det läget så tänkte jag att han verkar inte veta hur det är att ha barn i skolåldern och ett heltidsjobb. Så här i efterhand så undrar jag själv hur jag tänkte . Det är klart att doktorn visste det . Han var själv en familjefar. Men pga läget så tog jag inte in detta i min lilla hjärna.

Året tog slut och vi kom in i 2014. Ab Ludvig Svensson som jag jobbar på ordnade med en friskvårdsdag där företagshälsan Avonova och Corpus skulle stå för aktiviteterna under dagen.Ett bra initiativ av företaget. Vi skulle först få en föreläsning om kost av en dietist och så skulle även våran företagssjuksköterska vara med. Efter det så fick vi anmäla oss till ett prova-på-pass ur Corpus utbud. Detta var obligatoriskt. Fast jag anmälde mig inte till något pass. Jag tänkte att det var inget för mig. Kändes helt ointressant. Jag var ju ingen träningsmänniska.

I vilket fall så fick jag ju genomlida föreläsningen, vilket så här i efterhand var intressant. Vi fick reda på hur vi funkade ihop med bra kost och dålig kost. Motion eller utan motion. Efter föreläsningen så sa vår personalchef att den som ville kunde åka till Avonoa för en komplett undersökning av kroppen och ett konditionstest. Det nappade jag på.

Dagen när jag skulle åka dit så tänkte jag typ att sköterskan kommer säga till mig att jag kankse borde tänka på att gå ner ett par kilo i vikt. Trodde la jag. Jag fick först vila i lite över 30 minuter. Sen tog hon blodtryck och lite andra blodprover för att kolla blodfetter , socker mm mm. Efter det så fick jag sätta mig på en motionscykel. Jag skulle cykla i 6 minuter. Lätt match tänkte jag vilket jag fick ångra. Jag skulle hålla mig inom en viss hastighet. Varken gå under eller över. Sen lade hon på lite belastning och jag skulle bedöma hur jobbigt det var. Jag kan säga att jag hade minimal belastning och orkade typ inget. Svetten rann och jag häste som en gammel gnu. Kändes inte alls bra.

Sen kom vi till samtalet. Jag visste att jag inte var någon atlet och att jag hade lite mage men mina promenader skulle snart fixa till detta. Hon började med att .... Anders , du är 36 år . Du har en fru och tre barn i skolåldern. De 4 personena vill leva ihop med dig länge till. Du ska vara deras stöttepelare i livet. Dina värden i dag ser inte alls bra ut för detta och du måste göra något åt detta. Ditt hjärta kommer troligtvis inte att hålla i längden. Du har lagt på dig en farlig bukfetma. Din vilopuls ligger på 98. Det är alldeles för många varningsklockor för att inte ta på allvar. Anders du måste skärpa dig! Hon frågade om jag tränade något då. Jag svarade att jag promenerade 2-3 ggr i veckan ca 2-3 km. Hon frågade igen om jag tränade något, och då menade hon inte motionera. Och nä det gjorde jag inte. Samtalet innehöll mer än vad jag tänker skriva här, bla kost och vila också,  för då blir det för långrandigt. Men jag kan säga att efter vi var klara så kände jag mig totalt överkörd och helt utelämnad. Kände mig jättedum. Jag vet att jag var tvungen att andas några djupa andetag innan jag startade bilen.

På väg tillbaka till jobbet så besökte jag team sportia. Jag kommer ihåg att de fråga vad för typ av träning jag ska utföra så de kunde plocka ihop ett litet bra start-paket. Crossfit svarade jag utan att egentligen ens veta var det var. Det var bara ett ord som jag hade hört i samband med Exercise. Ja det är ju intensiv träning då svarade hon som jobbade där.

När jag sedan kom till jobbet så mötte jag en kollega på väg in och hon frågade hur läget var. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag svarade typ ... " det är skit , jag är fet , ful och på väg att dö". Normalt så svarar jag inte så negativt så hon hoppade till och frågade vad som hade hänt. Just i detta läget så kändes det som allt var på väg utför. Och men facit i hand så här efteråt så kan man ju säga att så var det faktiskt.

Jag skrev ett sms till Johanna på exercise och frågade om jag kunde få prova på att träna ett pass. Så hon bokade in mig på ett lördagspass. Samtidigt så frågade jag även om det var en viktkurs på gång. Fick svaret att hon skulle planera för detta inom snar framtid. Jag bokade en plats även fast det inte fanns något datum. :)

Lördagen kom och det var dags för mitt första pass på Exercise. Jag vet att jag vaknade ovanligt tidigt den morgonen. Jag var väldigt pirrig i kroppen, lite smått nervös måste jag säga. Jag åkte dit så jag var där i god tid. Typ 40 minuter innan det var dags. Efter en stund så gled det upp en bil och ur den steg två mäniskor. De gick mot dörren till exercise så jag hakade på. Det var Johan och Jenny. De tyckte att det var ambitiöst att jag var där tidigt. Då nämnde jag att det var mitt första pass. Som sagt så var jag där tidigt och hade massa tid över innan det var dags. De förklarade för mig lite om lördagens pass och lite vad det fanns mer. Jag fick ett bra mottagande. Första intrycket är ju väldigt viktigt.

Sen löpte det på allt eftersom. Komiformkursen kom igång och jag gjorde min första mätning. Jag behöver inte skriva mer om det , det finns tidigare i bloggen om du vill läsa det. Även uppföljningen hos företagssköterskan.

Så hur mår jag nu? Jo jag mår mer än hundra gånger bättre. Jag har fått tillbaka styrkor jag inte haft på länge. Den orken som finns nu , inte bara till träning utan även till vardagslivet, är helt underbar. Fast jag ser fortfarande detta som början på min lilla resa.

Tanken är nu att jag ska byta ut ett par grupp-pass mot ett par gym-pass i veckan. Jag har bokat ett PT pass hos team Sörman . Ska bli kul se vad de har att erbjuda. :)

Jag är så glad att jag gjorde det här i början på året. Jag klappar mig själv på axeln för det ( det ska man göra ibland) . Nu känns det inte längre som att livet håller på att springa ifrån mig utan mer att livet har svårt att hänga med mig .

Med detta så önskar jag er en god jul och ett gott nytt år. / Anders

Tränat Wod idag. Idag hade jag nog lyckats med både kosten och humöret innan det var dags för träning. Det var dags för lite utmaning och vad passade inte bättre än axelpress på dagens schema. Det var 6 st olika övningar . Det var som sagt axelpress , armhävningar, crunch i JG, bröstpress , stående tvist och crunch med en vattenbag som man skulle ha uppåt med sträckta armar. Det var en riktigt rolig och tuff Wod. Axelpressen fick vara utmaningen denna gången. Normalt så brukar jag ta 10 kilos hantlar till detta. Men idag kändes formen hyfsat på topp så jag började med att testa 2 st 12 kilos kettlebell i stället och slutade de två sista rundorna med 2 st 16 kilos kettlebell. Riktigt nöjd över detta. Det var en härlig stämning idag på passet. Kändes som alla krämade ur allt idag. Varenda kvadratmeter var fyllt med kämpande människor, vilja och motivation. Och alla verkade riktigt nöjda efteråt

Men... jag har även fått lite motgång i veckan. Och det var på senaste mätningen. Gången innan så låg midjemåttet på 99,8 vilket var tvåsiffrigt sen jag vet inte hur länge sedan. Denna gången låg jag på 103 cm. Inte bra! Men å andra sidan så har det gått bra gångerna innan med bra resultat. Det var nog lite tur i oturen att detta hände. Jag fick frågan om det var något med kosten och ja det har det varit. Några kalas och kanske några för goda helger. Lätt matematik. Men det blev , eller kommer att bli, ett bra tillfälle att reflektera och styra upp tåget på spåret igen. Nästa vecka kommer jag ha en ny mätning samt att prata igenom kostbitarna igen. Jag kanske har släppt lite nu på just den biten när jag har börjat känna mig bekväm. Det här blev en liten motgång , men som skapade ett tillfälle att rycka upp mig. Det är en trygghet att kunna vända sig till någon som kan dessa bitarna.

Och nu till veckans i-landspoblem. Jag tänkte köpa lite nya kläder men hittar inget som jag tycker är snyggt och sitter bra. Skrev tidigare på FB att jag inte ville se ut som en homie eller en farfar. Efter det så fick jag lite tips från alla håll och kanter. Frugan tror att jag börjar på en 40-årskris.  Inte då!! Inte jag inte. :)

Ha en fortsatt bra söndagskväll. /Anders.

PS I onsdags körde jag mitt första KB/JG pass ihop med Johanna och det gick nog bra. Det va väldigt nervöst men helt ok. :)

Förra gången så skrev jag lite om att mitt mål nr 2 var att erkänna träning som en rutin i mitt liv. Om jag inte gör det efter denna härligt chockartade veckan så vet jag inte om jag någonsin kommer att göra det. Då skulle det helt enkelt vara meningslöst att fortsätta skriva om det här. Så nu sparkar jag in den dörren och tar ett kliv framåt. Ursäkta svordomen men fan vad bra det känns nu. Lite som när man var barn på julafton. Den här veckan har varit väldigt speciell. Jag kommer till det , men först till dagens tränings-event. Exercise samt några andra gym körde pass där kostnaden gick till cancerforskningen. Ett mycket bra inititativ. Nyttigt på ett par sätt. Allt för en bättre hälsa. Det fanns lite olika pass att välja i morses. Jag valde tabata , för det är inte så ofta jag är med på det i vanliga fall. Gott för flåset. Det fanns de som körde dubbel-pass. T.o.m de som körde trippel-pass. :)

Dagens Tabata bestod av 4 olika övningar. Benlyft , höga knän, squat med upphopp och en av mina favoriter i form av sumo deadlift high pull.(coolaste namnet :) ) Vi körde 8 st 20 sekundare på varje station med 10 sek vila emellan. Jag vet första gången jag skulle vara med på tabata så tänkte jag att 20 sekunder är väl inget, det orkar man väl lätt. Men den intensiteten en tabata innehåller späder på mjölksyran allt eftersom. Ja fasiken vad det kan bränna. Och dagens tabata var inget undantag. Höga knän efter squat med upphopp och man visste att man levde. Det var en riktig bra tabata. Jag var helt färdig efteråt. Helt underbart slut. Tänkte ta mig en kopp kaffe och en proteinbar efteråt. Kaffet gick la bra men proteinbaren bara växte i munnen. Satt och prata lite en stund efter passet. Såna stunder är guld värda. :)

Nu har jag dörr nr 3 framför mig. Jag hade tänkt att det skulle bli något form av styrkemål. Alltså detta med att sätta upp delmål är verkligen något jag rekommenderar. Det blir lite lättare på färden då. Även de gånger man kanske tappar lite så går inte allt åt skogen. Nu kanske inte den modellen passar alla , men det känns bra för mig och är defintivt värt att testa. I vilket fall, mitt 3:e delmål då kom som en blixt från klar himmel tidigare i veckan. Det plingade till i min inkorg på FB. Det var ifrån Exercise. De undrade om jag ville bli en i deras team och hålla i något pass. Jag fick läsa några gånger för att fatta vad det stod. Måste erkänna att jag blev lite chockad . Givetvis blev jag väldigt glad. Gick och funderade under veckan och på torsdagen så var det dags att träffa Johanna som skulle förklara upplägget. Det här känndes pirrigt. Samtidigt så taggade det mig ordentligt. Känns som en riktig ära att de frågade mig. Jag ser upp till alla coacher på Exercise. Har sagt det innan, de är guld värda. Efter samtalet så sa Johanna att jag kunde fundera en dag eller fem om jag ville det. Jag hade redan funderat innan jag kom dit men ville bara höra om upplägget först. Givetvis tackade jag ja  . Detta är en enorm möjlighet för mig. Rent mentalt har jag växt ett par tum.

Så på onsdag kör jag ihop med Johanna ett kettlebell/junglegym vilket också kommer att bli starten på något helt nytt för mig och även början på  mitt delmål nummer 3.

Känns som en stor bonus detta.

Fortsatt trevlig lördag-kväll önskar jag er.

Nämnde till någon häromdagen att "Tänk att det är så lätt att lägga på sig, så snabbt det går. Men att få bort skiten är desto värre".  Ja så känns det ibland. Men är det egentligen så. Har det varit så "lätt" att ställa till med dåligt skick för kroppen? Det har ju inte direkt gått på en vecka , inte en månad nä inte ett år utan flera år. Däremot kommer jag väl ihåg de åren då jag lade på mig mest. Det var i samband med mitt förra yrke. "Ja det var bara för att du hade ett stillasittande arbete". Ja jag satt mycket och körde många mil. Men det fanns mer negativa faktorer inblandade. Många timmar bakom ratten.Lite sömn. Snabba lösningar med kosten. Förberedde inget hemma utan åt mycket ute. Sen hade jag givetvis energi-reserver att ta till om jag blev lite trött , eller var stressad och ville lugna ner kroppen med en belöning i form av typ en dubbel-Japp. Kunde slinka ner några läsk också. I min tillvaro då så reflekterade jag inte på vad jag stoppade i mig och hur kroppen och konditionen utvecklades åt fel håll. Men det var väl antagligen ett sätt att trösta eller belöna sig själv på. Man mådde bra en liten stund.  Ibland har jag undrat så här i efterhand på hur mycket pengar jag investerade för min kropp i form av skräpmat och godis. Jag har antagligen inte lagt samma belopp på tränings-abbonemang och träningskläder. Inte samma tid för den delen heller. Jag började att träna i februari i år , så jag är inne på min åttonde månad nu. Ja tiden går ju fort när man har roligt. Jag har hur kul som helst just nu. Det kan inte bara vara nyhetens behag längre. Ser verkligen fram emot träningspassen varje vecka. Så utgå ifrån de 3-4 åren jag försämrade mitt skick och vänd på steken och tänk 3 år framåt. Om jag fortsätter nu och lägger lite jävlar anamma på träningen och tänker hyfsat bra på kosten då bör jag få hyfsade bra resultat. Jag bör bli hyfsat stark. Jag kommer antagligen att må hyfsat bra. Jag mår redan i dag mycket bättre. Eller vad tror ni? Mitt långsiktiga mål är att jag ska vara i bra form och ha bra värden hos doktorn när jag fyller 40. Det är om knappt 3 år. Låter det vettigt?

Nu till lite träning också. Igår torsdag så var jag på en Wod . Mötte där tränaren som brukade ha passet och hon sa att "nu får inte jag pina dig idag" utan det var en annan som skulle ha passet. Jag kan garantera utan att överdriva att jag blev pinad ändå . :) Eller ja , jag pinade la mig själv egentligen fast med pepp från en välmenande högljudd tränare. Woden bestod av några olika stationer . Varje station så skulle vi köra 1 minut på . Det var rodd med skivstång, bröstpress med kettlebells, crunch med bena rakt upp , variation 16 (tror jag den hette) och en övning som hade roligaste namnet hittills "Good morning pinne". Lite mysko namn på en övning. Man skulle lägga en pinne på ryggen och böja överedelen av kroppen framåt med rak rygg och så upp igen. Jag ville prova lite mer så jag tog en 40 kilos skivstång och gjorde övningen med.Som avslutning så körde vi en tabata, trodde la vi. För efter tabatan så körde vi ett varv till på stationerna. Känns idag kan jag säga. Jag var jäkligt nöjd efter passet. Kändes riktigt bra. :)

Idag fredag så var jag på det sedvanliga styrka stationspasset. Jag ville utmana mig själv lite. Var på det humöret. Hade lite extra energi med mig i bagaget idag då min dag inte hade varit så bra tidigare. Så jag hade lite aggression som behövde komma ut. Och det blev ju perfekt i sumo-knäböjen. Brukar köra den med först en 16-kilos kettlebell och sen öka till en 20 kilos på andra . Idag började jag med en 20-kilos fast på andra varvet sprang jag och hämtade 2 stycken 12 kilos så totalt 24 kilo i knäböjen blev det. Precis i samma ögonblick som jag greppade kettlebellsen så sade tränaren " ja, det är bra, det är precis vad det handlar om". I samma ögonblick som hon gjorde det så var det som att hälla i nitroglycerin i tanken. Jag gjorde banne mig 2 x 40 sekunders knäböj med 24 kilo. Den peppen kunde inte komma lägligare. Jag fick även bra draghjälp och peppning av en annan som var på samma station och tränade. Det gör så otroligt mycket . Väldigt uppskattat.

Det är precis vad det handlar om.

/Anders.

Ps. Jag har lagt upp en liten 3-stegsbild från under mina bilder.

...och är fortfarande. :) Till dig som har tänkt eller redan går på en sådan kurs så vill jag bara säga, bra val av dig. Grattis kanske låter fånigt när jag ändå inte tänkt att blåsa av en fanfar. Antagligen har du börjat eller tänkt att börja för att du vill förändra något. Du kanske känner att orken inte finns där längre, du kanske känner dig lite för stor och osmidig , allt kanske bara är rent ut sagt för jobbigt. Själv kände jag att jag inte hade någon ork alls när jag kom hem från jobbet. Jag var liksom helt slut. Jag gick förra omgången av livstilsskursen , eller viktminskningskursen som den hette då. Tycker det är bra att den bytte namn. Fick en riktig tankeställare och en mental hästspark av företagshälsan i början på året. Så just då fanns det inga andra alternativ än att ta tag i saken. Innan jag undersöktes så fick jag lite tips ifrån en som hade gått denna kursen och som hade fått märkbara resultat. Det var en riktigt bra referens att ha med sig när man första gången tog kontakt med Exercise , med Johanna och hennes team. Det jag tyckte var bra med kursen var att ledaren fick en att förstå att det är man själv som måste göra jobbet. Ingen annan fixar det åt en. Tränarna delar inte ut några verktyg , inga nycklar. Men de får en att förstå att man redan har verktygen och nycklarna. Man får bra stöd i att hur man ska använda dem. För när man kommer dit och lyckas låsa upp första dörren så blir det lite mer självklarare , och även när man kommer till nästa. Jag kan säga att min första dörr, eller hinder om man nu vill kalla det för det i stället, var att komma igång med träningen. Den var rätt tuff. Men nu har jag passerat den . Visst har jag varit på väg tillbaka mot den dörren några gånger men något har funnits där och ändå tryckt mig framåt. Man kanske ska låsa dörren efter sig och slänga nyckeln så man inte kan gå tillbaka :). Nä så lätt kanske det inte är alltid. Jag är absolut ingen atlet av klass men jag har upplevt många fördelar med träningen. Min vardag har blivit mycket lättare. Allt fungerar lite bättre dag för dag nu. Sen kommer det alltid att komma svackor som man får lära sig att parera. Ibland kanske man behöver en eller tom två vilodagar extra och reflektera lite över sin nya livsstil. Just nu har jag dörr nr 2 framför mig, När jag väl passerar den så har jag erkänt att träning har blivit en rutin i mitt liv. Så nu funderar jag på att antingen använda nyckeln eller sparka in den. Fortsätt kämpa för jag tror att det lönar sig på något vis. God natt.