. Tanken med denna bloggen var egentligen från början att jag skulle skriva en dagbok för att kunna följa min egen träning och utveckling. Fick idén av min svåger då han gör en form av dagbok för sitt jordbruk, så han kan följa upp sitt arbete i efterhand. Men i stället för att då "bara" göra det till en dagbok så bloggar jag ut det till er som vill ta del av detta. Jag gör det inte för att berätta hur bra jag är. Vill inte skryta. Det är inte det. Utan jag vill helt enkelt dela med mig av de positiva effekterna av detta upplägget. Och det är helt frivilligt att läsa. Nu i eftermiddags (söndags)så var jag på en wod i vanlig ordning. Det var ett nytt upplägg idag, eller jag hade inte varit med på ett sånt innan, då man körde 60 sekunder med en puls-övning och sen 30 sekunder med en styrkeövning. Det var en bra kombo. En sak var ny för mig på detta passet. Jag var lite dagenefterkräftskivatrött på passet. Kändes lite extra tungt men ändå bra. Jag vill backa bandet lite till lördag. Det var dags för en kräftskiva med Exercise-gänget. Också något nytt då jag aldrig varit ute på galej med dem förr. Det var någon form av festlighet när jag precis hade börjat att träna. Jag tror det var invigning av den så kallade boxen då. Tyvärr kunde jag inte vara med då.Men det var tur att det skulle komma mer tillfällen. Inför lördagens kräftskiva så kändes det faktiskt lite pirrigt. Visserligen har man lärt att känna en del nya människor men inte vart på fest med dem. Hade jag vetat hur kvällen skulle bli i förhand så behövde jag inte alls vara orolig. Jag var där rätt tidigt, en av de första faktiskt. Men så fort folket började droppa in så fanns stämningen på plats. Precis som det ska vara. Lite ovant att se alla i vanliga kläder :) . Vi åt och vi drack. Vi sjöng och hade music-quiz med en klockren domare som blev bestraffad med burpees . haha. Timmarna gick fort och snart var klockan strax efter ett och vi promenerade hem. Det var en fantastiskt rolig kväll. På sätt och vis är detta också ett kvitto på att man trivs bra med att just träna på Exercise. Det är tack vare att ledarna engagerar sig på just det sättet som de gör. De får oss att trivas. Det är inte en slump att det är en sådan stämning som det är. Men å andra sidan att omge sig med massa goa människor som tränarna gör så är nog uppgiften för dem motiverande också. :) Nu skrev jag inte så mycket om träning denna gången ändå..... jag gör ett nytt försök nästa vecka. Får försöka samla på mig lite övningar att berätta om nästa gång. /Anders

Tänkte träna en wod i sedvanlig ordning denna söndags eftermiddag. Men så blev det inte. Jag åkte på en ordentlig allergichock i stället så jag fick åka till jouren och få en dos medikament så reaktionen lugnade sig lite. Så jag kommer inte skriva så mycket om träning idag, förutom att det känns som det går en liten medvind i i styrkeutvecklingen för mig. Nu menade jag inte att skryta men ändå. Jag är lite stolt över mig själv. Jag är även stolt över andra som tränar och kämpar på. För övrigt så har det varit en dag med mycket känslor inblandade. Något som berörde mig väldigt mycket var att en person, som jag inte känner jätteväl men såpass väl att vi har pratat en del via fb, har blivit besegrad av sin sjukdom. En person som har uppskattat min konst. (För er som inte vet så målar jag en del tavlor som hobby.) Jag skickade en av mina tavlor till henne för ett tag sedan. Detta gjorde jag just för att hon uppskattar det jag gör och även för att förgylla hennes kämpiga vardag. För jag har uppskattat det hon har delat med sig gällande sitt sjukdomsförlopp. Hon har på ett väldigt öppet sätt delat med sig av sina tankar, sina med och motgångar. Hon har oftast skrivit rätt så långa inlägg på sin sida. Men idag så var inlägget väldigt kort och rakt på sak. En väldigt tydlig signal på att nu så går det inte längre. Det gjorde ont i mig att läsa det inlägget. Riktigt ont. Det är så orättvist ibland. En sak som har varit tydligt är att hon har uppskattat den vård hon får. Och det är något som jag också uppskattar. Vi har en hyfsat bra vård i Sverige. Vi har varit på lasarettet en del med våra barn . Vår största tös har problem med sin astma och det har blivit en del besök och övernattningar. Personalen tar hand om de sjuka och inte minst de runt omkring. Man känner sig i trygga händer. Min fru åkte kristallsjukan för några år sedan. Det var en morgon, precis när jag hade vaknat, som jag hörde en duns på ovanvåningen. Jag reagerade inte mycket på det först för då hade vår son en våningssäng som han brukade hoppa ner ifrån och då brukade det dunsa till. Men efter stund så hörde jag ett rop på hjälp. Jag sprang upp och där låg Lena på golvet och ropade att hon inte kunde stå. Allt bara snurrade. Slängde mig på luren och ringde ambulansen. När ambulansen kom hit så började de fråga samma saker om och om igen. Så upplevde jag det, Detta gjorde de för att utesluta en stroke. Jag kan säga att min puls låg på topp. Men att se hur proffsigt de jobbade lugnade mig en del. Jag försökte även lugna barnen samtidigt. Sen även se hur de tog hand om henne på sjukhuset gjorde mig lite tryggare. Jag satt bredvid och kunde inget göra. Det var en hemsk känsla. Hon hade åkt på kristallsjukan, Kristallsjukan är när kristallerna i örat lossnar från sina positioner och skickar fel signaler till hjärnan. Då känns det som allt bara går runt. Hon har haft en tuff väg tillbaka . Idag mår hon mycket bättre även om det gör sig påmint ibland med yrsel och illamående. Nä, nu ska jag fortsätta att kolla på valvakan och förbereda lite för en ny arbetsvecka. Sköt om er.

Nu var träningen för denna veckan avklarad. Söndagens Wod var tuff som vanligt fast givetvis med en go känsla efteråt. Coach satte ihop ett pass som bestod av 10 burpees, 40 sit-ups, 40 squats (knäböj) 20 armhävningar och 50 höga knän. Ett bra tips på ett sådant pass är att inte gå ut för hårt i början för då blir det kämpigt. Jag började lite lugnare men hittade snart ett tempo. Det som sög musten ur en i detta passet tyckte jag var situpsen. Antagligen för antalet i rad. Annars brukar höga knän och burpees vara de bovarna. :) Jag har säkert nämnt det förr och jag nämner det igen, att det är välbefinnandet som är den största skillnaden sen jag började träna. Sen är det ju klart att kroppen har blivit mindre på vissa ställen och lite större på andra. Just nu så är jag inne i en period där det känns som det står lite still . Men så är det nog ibland. Det är då jag försöker se tillbaka , eller egentligen enda gången jag kollar tillbaka på hur min fysik var innan. Ibland tar jag fram första bilderna som coach tog på mig vid min första mätning och jämför lite grand. Då brukar det kännas bättre. Tänk om det även fanns någon möjlighet att få jämföra känslan idag mot hur det var innan man kom igång med träningen.Tänk att kunna plocka fram den "bilden" hur det har varit.   Då hade man nog chockat det mentala ordentligt och fått mer kraft att jobba framåt. Jag vet hur det var förr. Jag orkade gå till jobbet . Men efter jobbet var jag helt färdig.Kände mig ofta stressad och hade svårt för att varva ner. Jag hade halsbränna mer än varannan dag. Magen krånglade i stort sett hela tiden. Vissa dagar åt jag knappt för jag mådde helt enkelt illa. Andra dagar så åt jag desto mer fast endast ett par gånger per dag. Utförde jag något fysiskt någon gång så var det inte mycket jag orkade. Ibland kändes det som en kamp att gå upp och ner för trappan.  Så fysiken och psyket hade nog en jämn balans med varandra . De vägde lika lite.  Det fanns inget innehåll i de måttskålarna. De behövdes fyllas på . Lika mycket av allt. Och det är det jag jobbar med nu. Ibland behöver man en boost för fysiken och ibland även för psyket. Nu kanske det blev mycket negativt men jag kände ändå för att få ur mig detta.

God kväll  /Anders

Så då var det dags igår igen för mätning och vägning. Det är det tuffaste med träningen, att gå på denna kontroll. Lika orolig varje gång att något har gått fel. Hittills är motsatsen bevisad som tur är. Vikten var samma som förra gången. Den har stått still nu de tre senaste gångerna. Det som är positivt i min utveckling är att magen har minskat lite till, låren har blivit lite lite mindre, armarna har blivit lite större och rumpan håller på att bulla till sig. Hoppas den inte blir för stor så folk börjar ställa sina vattenflaskor på den i framtiden bara :) . Samtidigt som det är nervigt att gå på kontroll så är det väldigt givande. Man sitter och pratar en stund innan mätningen med coach. Första gången jag gick på kontroll så trodde jag först att upplägget var att mätas och vägas och sen gå igenom vad man bör tänka på mer, men så funkar det inte. Man brukar prata om träning givetvis men det är inte allt. Det brukar bli mer som ett avslappnat vardagligt samtal där coach väver in träning, livstil och vardag på ett bra sätt både ur tränarperspektiv men även från sina egna livserfarenheter. Det är väldigt lätt att ta till sig det hon pratar om , för en annan "vanlig" människa då. Det är något som jag verkligen uppskattar och det tankar på min motivation för kommande träning. Ni tar verkligen bra hand om era kunder. Och det märks med tanke på att Exercise är endast ca 2 år gammalt. Nu har min takt bromsat ner vad det gäller vågen och nu är det dags att lyfta blicken för andra mål. Jag har redan knäckt lite små delmål för mig själv. För även om det går lite saktare i utvecklingen nu , om  jag får uttrycka mig så , så känns det som styrkan börjar komma mer och mer vilket känns. Här märks även hur nyttig teknikutbildningen var på komiformkursen. Att tex spänna coren i övningarna gör hur mycket som helst. Ett bra exempel är en övning med en vattenbumling. Eftersom vattnet rör sig ordentligt inuti den så utmanas balansen ordentligt. Spänner man då coren så stöttar den balansen. Men samtidigt som man blir tröttare och tröttare så är det lätt att släppa på tekniken. Det är något man får jobba på hela tiden.  Jag var med på ett wod pass i boxen igår , Vi körde 4 st olika stationer och 30 sekunder på varje station med snabba byten emellan. Det var både styrka och flås på det passet. Givetvis så var en av de "värsta" övningarna med. Mountain Climbers där man hade händerna på en wall-ball. Vi var två på varje station. Jag blev lite full i skratt då när jag och min stations-kompis blev tröttare började glömma av ordningen på stationerna vi gick fel och ropade på varandra "Hit ska vi gå! Kom hit nu!.

Allt för nu. Nu ska jag gå och laga lite mat till mig och min dotter som är hemma sjuk från skolan.

Ha en bra dag i solen gott folk. /Anders

Hej . Veckorna springer iväg och vi med dem. I tisdags hände det som händer ibland. Att jag ens gick och tränade över huvud taget det begriper jag inte så här i efterhand. Jag kände mig inte alls i form för träning. Ibland kan det ju kännas lite lojt men man brukar komma igång bara man kommer dit. Men i tisdags så fanns varken ork eller motivation. Ändå genomled jag ett core-pass. Det var t.o.m riktigt jobbigt att värma upp. När övningarna kom igång så orkade jag inte ta i. Eller det kändes som att jag kunde tagit ut mig men inte gjorde det. Nån konstig mental spärr tro? Efter träningen , när jag gick ner för trappan, så fattades den där härliga känslan. Kändes för en kort stund att jag hde svikit mig själv. Och det hade jag ju gjort. Jag hade nobbat kroppens signal att jag behövde vila men den skulle snart skicka en signal till och tog hjälp via vännerna på bla Facebook :) . Till slut så avbokade jag torsdagsträningen och bestämde mig för att vila en dag till. Kändes dock lite ovant när kvällen kom. Har ju fått en viss rutin med vissa träningsdagar. I min rastlöshet så startade jag upp min gamla dator och hittade en fil som hette "Anders träning". Den hade jag glömt av att jag hade skapat. Öppnade den och det var ett excel-blad med 3 kolumner. I första kolumnen stod det vikt , i andra stod det minuter och i tredje så stod det antal. Jag hade fyllt i bladet i tre veckor. Första veckan stod det så här Vikt 100 kg , 30 minuter promenad ,25 situps . Andra veckan så stod det 99,8 kg , 30 minuter promenad , 40 situps . Sen blev jag lite full i skratt , men jag kommer väl ihåg förtvivlan , när jag läste tredje raden. Den löd så här : 99,9 kg , 35 minuter promenad och 40 situps och sen hade jag lagt till en textrad skriven med stora bokstäver "INGEN ORK ÖVER HUVUD TAGET , DET HÄR KOMMER ALDRIG ATT GÅ!!!" Kommer ihåg det väl hur det kändes men jag skrattade som sagt inombords. Så även om jag hade bestämt mig att vila så blev jag påmind om träning. Men det var så typiskt mig förr att skulle jag ta tag i något så gick jag ut för hårt och det rann ut i sanden. Sån är jag. Dagen efter så åkte jag som vanligt på ett styrka station-pass och det kändes riktigt bra igen. Anmälde mig även till Wod på lördags morgon. Lika härligt var det passet. Men sen på lördag dag så kände jag mig trött igen. Så efter middagen så mumlade jag nog nåt i stil med "vad skönt det hade varit att vila middag" Min fru hörde mig och sa till mig att göra det ifall jag kände så. Jag somnade som en stock . Och efter jag vaknade så kände jag mig riktigt utvilad, i form för att lyfta berg igen. Haha nä så var det inte riktigt. När jag vaknade så hade jag nog passat som en statist i en Zombie-film. Vi tog det lugnt resten av dagen . Det var faktiskt riktigt skönt. Mycket slappande i soffan. :) . Nu i eftermiddags så bjöds det på ett riktigt gris-pass må jag säga. Puls blandat med styrka. Nära spannen ett par gånger . Men hur nära än man spannen kom så orkade jag. EN TILL!! ropades det med jämna mellanrum och visst fan så orkade man en till . Efter passet så var den riktiga känslan tillbaka igen. Jag ska försöka lära mig att lyssna mer på min kropp och alla kloka människor i min omgivning. Att vila är väldigt underskattat i min värld. Go kväll på er.

Jag hade en lite flummig söndag. Jag , Lena och pappa skulle greja lite i vårat uterum. Lena målade hyllplan , pappa satte upp lite smålister och målade det sista på insidan. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det fanns en del men jag fick inte tummen ur riktigt. Levde i en riktig söndagsbubbla. Det slutade med att jag drog lite kabel till kommande belysning så elektrikerna har lite att göra med. Mamma tog med sig kålpudding som nog är en av mina favoriträtter, så vi slapp att laga mat. Snacka om service :) . Så rent kostmässigt hade jag nog laddat inför kommande pass. Söndags-woden. Kände mig lite så där inte riktigt på G när jag gick upp för trapporna mot Exercise lokal men det skulle det bli ändring på. Satte mig runt bordet och pratade lite med de andra deltagarna. Redan där började jag vända skutan och taggade mig för träning. Det finns i regel alltid en go stämning när man kommer dit.Fick för övrigt ett tips från en som tränar där när man inte är riktigt motiverad att träna. Man tar helt enkelt på sig träningskläderna långt innan man ska träna och går runt i de hemma. Har funkat en del gånger måste jag säga, Väl nere i lokalen så gick coach igenom övningarna. Vi skulle köra par-wod. 1:e personen skulle köra 2 brötspress med kettlebells,  2 rodd och 2 axelpress med hantel medans den 2:e personen skulle köra jämfota hopp över långsidan på lokalen och springa tillbaka tills den 1:e blev färdig. Rundorna efter så ökade 1:e personen med 2 hela tiden så det blev 2,4,6,8,10 reps efter varje varv och så vidare. Så 2:e person fick på så sätt vänta lite varje gång efter sin träningskamrat . 1: person styrka och 2:e person flås. Det är det som är bra med Wod , att det är både flås och styrka. Nå väl, efter uppvärmningen så ropade coach nåt i stil med "är ni laddade"!!! , och precis i det läget så föll poletten ner och träningsviljan checkade in. Eftersom vi började med 2 reps på styrkan så provade jag de tyngsta kettlebellsen i bröstpress. Det funkade bra även nästa gång och nästa gång, och ja tom hela Woden ut. Sista reps var hela 14 stycken på styrkesidan. I efterhand känns detta riktigt bra och även med tanke på att jag mosade mitt mål i fredags på styrka station. Det målet var att i axelpressen köra alla 40 sekundarna jag hann med , med 10 kilos hantlarna. Det gav mersmak och jag använde även 10 kilos i söndagens axelpress. Jag var riktigt nöjd idag efter träningen. Kände mig urstark , vilket var väldigt kul. Hade coach bett mig att springa till Skene och puttat Nycklaberget tillbaka till Kinna så hade jag nog gjort det. Haha.  Ha en go fortsatt söndagskväll.

Var på mitt fjärde löparpass i tisdags. Vi kör intervall 40 sek spring och sen 20 sek gå (eller tvärtom) . Fick ett tips förra gången att man ska springa stolt . Brösta upp sig med rak blick. Sen ska armarna inte flaxa i sidled för det tar massa energi. Utan man ska tänka att man ska framåt. Logiskt va? Och då kan man tänka att varför har jag inte gjort så förut? Det gick faktiskt lite lättare denna gången. Försöker alltid öka med en lite snabbare 40 sekundare varje gång. Men denna gången fick jag lite oväntat motstånd. Jag fick håll. Har hört att man ska krama en träbit eller sten hårt när man springer så ska hållet släppa . Fanns bara mördarsniglar till hands så jag skippade det. Tänkte att jag får hålla ut så gott det går och det gick hyfsat. Sista 40:sekundaren så sprang en ikapp mig och peppade mig . "Kom igen Anders!" . Så den sista 40 sekundaren så gjorde jag allt för att ligga hack i häl med han och det lyckades. Nu tror jag inte att han körde max då han verkar vara en van löpare. Men jag hängde på. Nästa gång kanske jag kan hänga på någon annan de 2 sista intervallerna med max tempo. Vi får se. :) . Det här med intervall är ett bra upplägg för löpningen blir inte så enformig då. Sen finns det givetvis de som tycker om att springa längre sträckor utan uppehåll. Nä intervall är nog en bra träningsform. Lite lagom av allt. Precis som vardagen ska vara. Lagom av allt. Gick en kurs via jobbet för några år sedan i arbetsledning och en punkt där handlade om mixen av familj, jobb och vänner. Man skulle ha ca 3 lika delar av varje i sin vardag. Det kanske inte alltid är så lätt att få ihop när man jobbar heltid och är småbarnsförälder. Man räckte inte alltid till. Jobb och vardagssysslor tog all tid och när kvällen kom så var man i regel helt färdig för bingen. Nu finns det säkert någon som tänker att "det finns alltid tid för träning" och ja det kanske det fanns någonstans men jag lyckades inte hitta det just då. De här 3 lika delarna var inte så lika vid det tillfället. Men så här några år efteråt så har jag nog lyckats portionera ut det lite bättre. Det beror på lite olika faktorer. Barnen har blivit större.De behöver inte lika mycket passning längre utan sköter sig lite mer själva. Jag har mer regelbunden arbetstid. När våra två första barn var mindre så jobbade jag som taxi-chaufför och det var allt annat än 40-timmars veckor. Jobbade i regel alla helger. Då fick min fru ta allt  med barnen och hemmet. När jag kom hem så var jag jättetrött. Min fru var nog ännu tröttare som fick ta hand om barnen både natt och dag. Som tur är har läget ändrat sig. Nu har jag hittat den där tiden för träning som även har blivit värdefull egentid. I och med det så har jag fått mer ork för familjen och även jobbet. Allt har blivit lite lättare . Man kan säga att jag håller på att hitta en bra intervall mellan familj ,jobb och fritid.

Pga av olika omständigheter så kunde jag inte vara med på dagens grupp-pass utan skulle försöka mig på att träna på egen hand. Tänkte bara köra en intervall-löpning som vi gör på tisdagar. Jag hade laddat ner en timer till min mobil och skulle köra den ihop med spotify. Sagt och gjort så började jag värma upp för att få upp flåset. När jag skulle igång med timern så stannade musiken på spotify, och när jag satte igång musiken så stannade timern. De apparna gillade inte varandra. Bra start när man ska försöka på något på egen hand. Grr. Efter att ha tryckt, spottat och svurit en stund så bestämde jag mig för att leta upp en tabata-låt på spotify med berättarröst eller vad det heter. Min första övning blev tricecps-övning vid en bänk. Den vi normalt gör med en låda och håller armarna bakom ryggen och pressar upp sig. Till den övningen fick jag ett tips. Att man ska tänka att man pressar ner marken och inte pressar upp sig själv. Ja det känns faktiskt lättare att tänka så. Så nu har jag tryckt ner marken några meter en bit in på 3-kilometersspåret. Efter det så körde jag löpning med tabata-intervall. 8 st 20 sekundare. Nästa stopp så vilade jag 60 sek . Sen körde jag utfallssteg 8 st 20 sekundare. Där efter löpning 8 st igen. Nästa stopp blev vid en hög med nerhuggna träd. Så där blen en utmaning. Lade upp en hyfsat tung stock på ryggen och körde squats 8 reps x 20 sek. Här såg det nog lite komiskt ut för de andra motionärerna som trilla förbi. Där stod en man men ett träd på ryggen , gjorde knäböj och ropade rätt in i skogen vid varje uppstigning. Men jag hade hörlurar i öronen så då hördes väl jag inte eller? :) . Efter den övningen så var jag väldigt mör i benen. Såg faktiskt ett reportage om den ryske brottaren Karelin och han använde sig också av stockar. Han gör nog squats med en hel timmerbil på ryggen. Där efter sprang jag 8 rep igen och kom fram till fotbollsplanen innan målgång. Där körde jag 8 reps med planka. Här blev det också lite rop och grymtande. Efter stretchningen så kände jag mig lite nöjd och stolt att jag redde ut detta på egen hand. Team Exercise har delat ut bra verktyg för träningen. Så nu vet jag att skulle det inte passa rent tidsmässigt eller man får annat förhinder någon gång så går det utmärkt att träna lite på egen hand. Nä nu blir det lite söndagsvila . :)

Torsdagen och fredagen denna veckan bjöd på två riktigt tunga pass. I tisdags var också ett bra pass men det var mera flås på det. I torsdags körde vi någon form av tabata-wod. Vi började med chins . Köra 20 och vila 10 med 8 rep på varje övning. Jag körde slut mig totalt i 2 repetitionen på chinsen. Det blev nästan totalt stopp. Det bara stack i armarna. Smärtan gjorde mig riktigt illamående. Men coach sparkade på oss (  på ett bra sätt :) ), så man bet ihop och genomförde passet. Förutom det så var det armhävningar, planka, utfallssteg mm. Det var ett sjuhelsikes liv under träningen. Det ropades och skrek. Vi kämpade så vi nästan blödde ur öronen. På dagens styrka-station så var det ett väldigt glatt gäng som skulle igång. Coach fick lugna ner oss ett par gånger innan vi var igång. haha . Samma här . Vi kämpade så in i helsike. På fredags-passet så försöker jag öka lite på någon övning varje gång. Det är samma övningar ett antal veckor i rad vilket är bra om man ska utmana sig själv på något. Mitt lilla mål idag var att använda 2 st 10 kilos hantlar på axelpressen. 1:a 40-sekundaren gick bra. Andra 40-sekundaren höll ungefär halva tiden sen fick jag ta ett par lättare hantlar. Nästa gång så klarar jag det. När jag började på styrka-station så tog jag en kettlebell på 12 kilo i marklyft. Hade säkert kunna ta mer då men jag ville nog börja försiktigt. Några gånger efter det , och efter några tyngre kettlebells , så ville jag prova skivstång i marklyft. Jag väntade med skivstången tills vi hade haft med det i teknikdelen på komiformkursen . Det gjorde jag för att känna mig säker så att jag lyfte rätt, så att ryggen inte tog stryk. Efter det så började jag med den medeltunga skivstången och det gick bra. Kändes helt rätt. Något pass där efter så stod jag och tittade på den tyngre skivstången och då sa coach nåt i stil med att jag såg lite sugen ut på att prova den. Och det är klart att säger man något sådant till mig så måste jag ju bara prova. Lite tyngre , men det gick bra det med. :) Så från 12 kg till 50 kg i marklyft är en ökning med ca 400% :) Så lagom till nästa gång vi byter övningar så bör jag kunna göra marklyft med 200 kg. haha . Nä skämt å sido , nu är det helg. Ha det gott. /Anders

Semestern har varit en riktig prövoperiod vad gäller mina nya rutiner med måltider och vatten. Men jag har försökt att i alla fall när jag har varit hemma att äta hyfsat korrekt. När vi var i väg på något så åt jag det som fanns. Försökte dock tänka på portionerna. I år så har det funnits en viktig ingrediens som har hållt motivationen uppe att sköta rutinerna, och det är orken. Ett exempel på ork denna sommaren är att jag har snickrat ett uterum till vårt radhus. Tack vare orken har jag kunnat koncentrera mig på det och det har flytit på bra. Det kanske inte låter så märkvärdigt men det har varit ett stort steg för mig. Förra semestern orkade jag inget extra. Jag kommer ihåg att nästan varje dag hade jag dippar och höll på att somna mitt på dagarna utan att ha gjort något ansträngande. Antagligen en av väckarklockorna som höll på att ringa fast det skulle dröja ett halvår innan jag fattade det. Förutom familjen , snickeriet och de vanliga sysslorna så har jag tom hunnit med att träna. Eller hunnit.... jag har orkat träna för tiden har funnits där . Offrar man tid för träning så får man mer tid tillbaka. Låter kanske lite ologiskt men får man upp sitt välmående så nyttjar man tiden mer . Den ekvationen håller nog. Eller vad tror ni?

Var iväg på ett intervallpass igår i Häljadalen. Vi sprang mellan 20-sekundarna och skurarna. Trots regnet så var det en härlig luft att andas in. Jag har dock inte kommit igång med löpartekniken ännu. Känner mig som en lutande betongpelare som dundrar fram i spåret. Jag har nog en viss tendens att böja på ryggen . Kanske lite taskig hållning men jag jobbar på den. Jag är väl lite kutryggig, precis som min far. Farsan brukade ibland säga att han var så kutryggig att han inte kunde simma bröstsim för då drunknade han. :) Så jag behöver definitivt jobba på min hållning. Efter passet så fick jag en del värdefulla tips att ta med mig i träningen framöver vad det gäller löparteknik från coach. Bra tips som även var förankrade i hans egna träning. Sådant uppskattas alltid. Och det måste jag säga att det är en av team Exercises styrkor . Tränarna går igenom passen men håller även koll på en så att man utför momenten rätt. Guld värt för mig som kund.

I morgon ska jag ladda för ett WOD-pass. God natt. /Anders