Japp, så är det. Mitt första delmål är avklarat så nu är det dags att sikta på nästa delmål. Mitt första mål från början, och enda mål, var att gå ned i vikt. Den bilden har ändrat under resans gång på komiformkursen (kallas för livsstilskurs idag) .Så mitt första mål blev att komma igång med träningen. Vågen är inte det första jag kollar på idag utan det är mer intressant med måtten . Att magen minskar och att musklerna ökar. Det tycker jag är häftigt. Senaste gången jag mätte mig så var magen under 100 cm. 98,9 tror jag för att vara mer exakt. Det är 10 cm mindre sen jag började i februari. Känns rätt gott. "Vågen vet inte allt", det var något som påpekades under kursen och det förstår man lite mer nu. Är nog lätt att knäcka sig om man bara kollar på vågen. Lätt att motivationen rinner ut i sanden då. Mitt andra delmål då? Vad ska det bli. Jag tänkte först att det skulle vara att träningen blir en livsstil för mig. Det har jag också fått ändra på . Jag är nog inte riktigt mogen att sätta det målet ännu. Men nog ska jag komma dit. Mitt andra mål blir nåt helt annat. I en av våra träffar på komiformkursen så handlade det om att utmana sig själv. Att pressa sig lite mer än vad man trodde man orkade. Att få ut det där extra som ligger och väntar i musklerna för att få frisläppas. Jag kommer så väl ihåg att jag orkade bara göra armhävningar med knäna i backen vid det tillfället. Vi skulle göra armhävningar och ha en armen på en stepup-bräda för att de skulle bli lite snedare belastning . När man hade gjort en armhävning så skulle man växla över till andra armen. Sned belastning innebar även liten balans. Precis innan vi skulle sätta igång med armhävningarna så drog coach bort min mjuka matta som jag skulle ha under knäna och sa med bestämd röst " Anders! Du gör dina på tå!". I samma stund som hon gjorde det så ryckte hon bort min trygghet och placerade mig utanför den bekväma zonen. Där nöjde hon sig inte. Om jag hade gått ner med knäna i backen så hade hon lagt på 5 extra häv för samtliga som var med. Det blev ett tufft pass och man fick utmana sig själv både fysiskt och mentalt. Vi klarade det rätt bra allihopa den gången tyckte jag. Vi peppade varandra ordentligt. Det har vi alltid gjort och det kommer vi att fortsätta med. Nu till mitt andra mål. Det blir ett styrkemål. Jag tänkte att jag ska klara 5 chins , med brett grepp, utan hjälp av gummiband. Det är en övning där man hänger med sin kroppstyngd i en stång och ska dra sig upp och få hakan över stången. Det blir en utmaning , ut ur min "bekväma" zon. Nu kör vi / Anders

Ibland blir man påmind om hur skört livet kan vara. Hur fort något kan ändra på sig utan att man kan göra något åt det. Man vet inte när och vad som kan hända vilket är lika för alla , tur är väl kanske det. Idag har varit en bra dag med blandade känslor. Gott att det är fredag och jag kör en vecka semester till. Blev lite skevt i planeringen på jobbet så jag fick skjuta en vecka på semestern. Ska bli gott med lite ledighet igen. Samtidigt har det varit en tung dag då vi tog farväl av en kollega på jobbet som gick bort precis innan semestern. Ibland rycks människor bort alldeles för tidigt. Han fick en fin begravning med vacker sång och vackra ord. Efter det åkte jag hem och bytte om till träningskläder och begav mig i vanlig ordning till styrka station passet. Det är ett bra och lätt sätt att få upp humöret på att komma få dit. Byta ett par ord och få några "spydiga" kommentarer när man inte riktigt är så vig när man stretchar. Det är kul att få lära känna nya människor. Så trivs det gör man när man tränar , kämpar, ropar, svettas, skrattar , nästan gråter ibland mm. När det känns tungt efter träningen , om jag kommer in i en svacka , så brukar jag kolla på den första bilden som coach tog på mig vid första inmätningen och jämföra mot idag så är snart energin tillbaka igen. Dalar och toppar kommer man antagligen alltid att ha även med träningen . Så är ju livet. Hörde ett litet roligt citat en gång som löd ungefär så här: "hela mitt liv har varit en enda uppförsbacke, men nu så börjar det äntligen gå utför". Är det positivt tänk? :)  Nä nu ska jag fira helg . Snickra lite , laga lite mat och så blir det ett pass på söndag. Jag håller nog på att bli en riktig livsnjutare. Tack å hej. Förresten så har jag lagt upp min första jämförelsebild från Exercise. Kolla i fotoalbumet. Ha nu en trevlig helg på er :)

Sagt och gjort så slängde jag iväg ett sms till Exercise och frågade lite om det fanns någon viktminskningskurs som man kunde gå med i. Fick svaret att de skulle börja planera för det. Jag anmälde mig även fast det inte fanns något färdigt datum. Jag ville med till varje pris. Sen frågade jag även om jag kunde få prova på ett pass och jag blev uppsatt på ett pass som kallades för WOD på en lördags morgon. Jag tog bilen och var där 45 minuter före utsatt tid. ( Jag var faktiskt lite nervös inför detta) . När jag stod vid bilen så dök det upp ett par och låste upp dörren och jag sprang efter och frågade om de skulle till Exercise. Det var Johan och Jenny som öppnade upp lokalen. Fick ett bra bemötande och en liten förklaring vad passen innebar på Exercise. Efter en stund började det drälla in folk som skulle vara med. Jag märkte direkt att det var ett gott och sammansvetsat gäng som tränade ihop vilket bådade gott. Min första övning var knäböj på passet följt av massa annat. Jag tänkte att 20-30 minuter ska jag nog hålla ut. Men när passet var färdigt så var jag helt färdig. Då tänkte jag lite att vad är det som jag har gett mig in på . Men efter ett ytterligare ett par pass så var jag igång. Efter någon vecka så bokades jag in på en vägning och mätning hos Johanna. Tänkte att det kan ju inte vara värre än den "näradödenupplevelse" som jag hade på företagshälsan, men nu var det dags för en mangling till mentalt. Vågen visade även där på tok för mycket och måttet runt midjan var lite i överkant. Sen fick jag en lite påminnelse om mitt tillstånd när jag fick höra att det var en riktig hjärtinfarktsmage som jag låg inne med. Hjärtinfarkt? Jag? Inte 40 fyllda än. Nu blev jag ännu mer skraj. Så nu var det dags att lägga i en växel till och komma igång med komiformkursen. Som ni förstår så blev detta turbulens i mitt huvud men bemötandet som jag fick på Exercise vägde upp detta och jag kände mig trygg. Hade ju även fått goda lovord av andra som tränade där . :) Första bilden i bildgalleriet är från 21 februari i år. /Anders 

Det var i mitten på februari i år som vi hade en obligatorisk friskvårdsdag. Vi fick vara med på en föreläsning om kost och motion. Den handlade om den morderna människans leverne med hur vardagen kan se ut med jobb, familj, motion, kost mm. Hur stress kan påverka oss, hur kost påverkar oss. Mycket intressant föreläsning. Jag kände mig ordentligt träffad på vissa punkter. Negativa sådana. I vilket fall... Efter föreläsningen så blev vi erbjudna att kommat till företagshälsan och göra en komplett hälsoundersökning. Det nappade jag på. När jag kom dit så fick jag ta lite blodprover, blodtryck och så kollade de vilopulsen på mig som låg på 98 vid det tillfället. Efter det skulle jag ställa mig på vågen. Jag visste väl då att jag var lite för tung . Hade väl tänkt att försöka någon gång gått ner ett par kilon. Vågen landade på 98,8 kilo. Jag är 1,78 lång. Efter det skulle jag sätta mig på en motionscykel. Jag skulle cykla 6-7 minuter med ett motstånd som kändes hyfsat bekvämt för mig. Jag tror det var lägsta motståndet . Svetten rann i floder och jag häste som en gammel gnu. Kändes inte alls bra. Sen var det dags för ett samtal och sammanfattning av undersökningen. Jag tänkte nog att hon kommer att säga att jag måste tänka lite på vikten och börja promenera lite. Promenera gjorde jag för övrigt ett par tre ggr i veckan. För att höra ett långt samtal kort så sade hon att mina värden var inte alls bra . Syresättningen var dålig och hjärtat fick verkligen pumpa på. Min mage var alldeles för stor och det bäddar för följdsjukdomar om jag inte passade mig. Men det som verkligen bröt ner mig var när hon sa att "Anders , tänk dig för ordentligt nu. Du har en fru och tre barn som vill ha sin man och pappa många år till där hemma. Som det är nu så får ditt hjärta jobba alldeles för hårt. Gör något åt detta nu innan det är försent." Jag stod där helt mållös. Gråten och förtvivlan låg nära till hands. Jag körde tillbaka till jobbet. I receptionen träffade jag en kollega som hejade och frågade hur läget var, utan att veta om undersökningen. Jag svarade något i stil med att "det är skit, jag är fet å ful å håller på att dö". Kollegan blev lite ställd . När lunchrasten kom så åkte jag upp till team Sportia och köpte skor och träningskläder . Jag bestämde mig med en gång att nu jäklar så ska det bli ändring. Hade även hört gott om ett ställe som hette Exercise av en tjej i målarkursen som jag gick. Så de skulle jag kontakta. I nästa inlägg tänker jag berätta mer om mitt första möte med team Exercise. God natt. /Anders

Hej.

Jag heter Anders.

Jag är 37 år och är bosatt i Kinna med min fru och tre barn.

Via den här bloggen så tänkte jag berätta lite om ett val jag gjorde i början på detta året efter en friskvårdsdag på jobbet och en regelrätt "käftsmäll" från företagshälsan.

Jag kommer att berätta om det i nästa blogginlägg.

På återséende /Anders

Vår nya blogg lanserades idag. Om du fokuserar på den ska vi försöka att hålla dig uppdaterad. Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed.