Hur det går med träningen egentligen?

Ja hur går det egentligen med träningen? Om jag säger så här..... över förväntan. Detta kunde jag inte föreställa mig för drygt ett år sedan. Det flyter på och jag fixar målen bra. 5 strikta chins ( ska jobba mig upp på 10st). 170 i marklyft , målet är satt till 200 innan årets slut. Men det är ju bara lite vikter, eller? Sen orkar jag genomföra grupp-passen hyfsat. Det jag känner är att flåset inte riktigt är vad det borde vara. Nämnde detta till Johanna igår och jag sa även att jag skulle vilja orka springa mer för att få upp just flåset. Men efter lite prat med henne såg insåg jag nog att jag har inte riktigt dåligt flås. Är ju trots allt med på puls-pass. Jag kanske inte är någon löpare? Fick även frågan om jag måste springa. Vid närmare eftertanke så.... nä. Kanske inte är min grejj helt enkelt.  

Men i det stora hela så är jag faktiskt nöjd. Familjelivet,jobbet och träningen funkar bra. Känns som vi har lyckats väva ihop en bra kombination av dessa tre faktorer i livet. Jag fick lära mig på en arbetsledarkurs en gång att mab skulle försöka dela upp dessa tre faktorer i tre lika portioner. Då har man en bra kombo. Kanske svårt att få ihop det exakt så beroende på livssituation men jag tror ändå det är något man ska sträva efter. I alla fall så gör jag det.

Innan jag slutar så måste jag bara säga att det har varit många positiva inlägg från olika människor i min omgivning . Ibland blir jag bara lite paff och vet inte vad jag ska svara. Men det värmer ordentligt i alla fall. Och sen ännu roligare när en del berättar för mig hur de mår och vad de åstadkommer. Helt otroligt roligt och spännande. Ni är många där ute som inspirerar mig, både här hemma , på jobbet och sist men absolut inte minst på träningen. Att se en människa klara av något och växa med stolthet .... det är något som är väldigt häftigt. 

Anders