inspiration,motivation och kroppens signaler.

Var ett tag sedan som jag skrev nu så jag får väl knapa ner ett par rader igen. Detta med att blogga trodde jag inte i början var min grej men efter att få ta del av andras bloggar så ser jag värdet i det. Det ger en hel del inspiration som i sin tur ökar motivationen.Nu säger jag inte att min gör det men de som jag läser bidrar mycket till min vardag. Vad det gäller inspiration så hittar jag det lite överallt. Även utanför träningslokalen . Någons prestation eller rent kunnande kan inspirera mycket. Jag har ett par roliga minnen sen barndomen vad gäller inspiration. Det krävdes inte mycket. Det räckte tex med att en som var ett par år äldre kunde cykla en bra bit på bakhjulet på sin cykel så gjorde man ju allt för att kunna utföra samma sak. Till slut så funkade det efter en del envishet och balansträning. Den utmaningen tog man sig an utan att ha något direkt mål med det. Ja målet var ju att kunna cykla på bakhjulet men jag menar att som idag när man håller på att tränar så är det för att bli starkare, smidigare och skapa sig en bra hälsa.Om vi ska stanna kvar vid cyklandet så har jag ett annat sånt där minne från barndomen. I kvartersstugan, på hedbo som jag växte upp, så visade de en bmx-film. Jag har för mig att den hette RAD och det var en riktig 80-talsrulle. Man fick följa ett kompisgäng som hade bra skills på att manövrera sina cyklar. I slutet på filmen så var det en bmx-tävling där en ifrån detta gäng fightades mot några kommersiella bmx-cyklister. Givetvis så slutade filmen väl och amatören vann loppet. När projektorn hade stannat och vi kom ut från filmvisningen så hade vi fått så mycket intryck från filmen och vips så var vi bmx-proffs allihopa. Åtminstone så trodde vi det. :). Vi var överfulla av inspiration för tillfället.Vi cyklade och hoppade i varenda jordhög och kulle som vi hittade. Minns detta som igår. Allt stannade inte kvar men en del satte sig och har följt med under resans gång. Sen under åren som man har levt så har det kommit andra tillfällen då man har fått inspiration av familj, vänner , idoler, lärare , arbetskollegor , tv-program mm mm.   En annan sak som finns kvar sedan barndomen är att när man klarar av att sätta ett mål så finner glädjen inga gränser. Man blir så jäkla lycklig. Jag hade ett sådant tillfälle för ett par veckor sedan. Jag har haft som mål att kunna göra 5 chins med brett grepp utan hjälpmedel. Jag nämnde det till Daniel som satte ihop mitt träningsprogram att det var ett av mina mål. Jag vet även att jag sa att jag kommer inte orka göra en reps första gången jag provade. Men nu så gick det . Tungt så in i h#&%?#e men jag gav mig inte. Jag berättade detta för Daniel då han var på gymmet samtidigt. Han sa med ett litet léende att " du som sa att du inte skulle klara av en enda". :) . Tränar man mycket för något så klarar man det till slut. Och här är inspirationen en viktig ingrediens för att hålla motivationen uppe. Annars kan det bli tungt och tråkigt i längden.

Sen finns det en sak till som jag tycker kan vara svår att balansera. Det här med att lyssna på kroppens signaler. På sätt och vis så jobbar man ju emot signalerna när man tränar och försöker öka i någon övning. Kroppen säger att nu är det bra, nu är det tungt. Fast viljan säger att jag ska klara detta. Sen finns det detta efter man har varit sjuk. Givetvis ska man vila när man är sjuk med att sen komma igång kan vara lite tuffare. Kändes idag när jag var på gymmet då jag var sjuk tidigare i veckan. Även om man inte har varit sjuk så behövs vilodagen ibland. Ja kanske tom två vilodagar . Får kroppen återhämta sig lite extra emellanåt så brukar det gå bättre vid nästa tillfälle. Jag tror att jag har en del att jobba med när det gäller att lyssna på kroppen. Det är ju den man får när man föds och då bör man ju vårda den.

Häpp, nu ska jag slappa en stund med gott samvete sen blir det lite kalas för systersonen ikväll. :)

Ha det gott. :)

Ps: mitt nästa delmål är att kunna göra ett spänsthopp på den näst högsta pallen i boxen.